Hon hade förberett vårt besök med att lägga ut bastmattor under gårdens vårdträd, ett stort mangoträd. Det var en fridfull plats där människor säkert suttit i många generationer.
Återigen fick vi ett exempel på hur våra barn inte behöver ett gemensamt språk för att få kontakt. Karl hade med sig en boll och snart pågick en fotbollsmatch med gårdens alla barn.
Vår värdinna hade under tiden försvunnit in i sitt hus och snart dukades det fram lunch: ris, nötkött, bönor och Chapati. Som vanligt jättegott men denna Chapati var den absolut bästa hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar